Claracaroline

Tomten av Victor Rydberg

 

Midvinternattens köld är hård, 
stjärnorna gnistra och glimma. 
Alla sova i enslig gård 
djupt under midnattstimma. 
Månen vandrar sin tysta ban, 
snön lyser vit på fur och gran, 
snön lyser vit på taken. 
Endast tomten är vaken.

 

Står där så grå vid ladgårdsdörr, 
grå mot den vita driva, 
tittar, som många vintrar förr, 
upp emot månens skiva, 
tittar mot skogen, där gran och fur 
drar kring gården sin dunkla mur, 
grubblar, fast ej det lär båta, 
över en underlig gåta.

 

För sin hand genom skägg och hår, 
skakar huvud och hätta --- 
»nej, den gåtan är alltför svår, 
nej, jag gissar ej detta» --- 
slår, som han plägar, inom kort 
slika spörjande tankar bort, 
går att ordna och pyssla, 
går att sköta sin syssla.

 

Går till visthus och redskapshus, 
känner på alla låsen --- 
korna drömma vid månens ljus 
sommardrömmar i båsen; 
glömsk av sele och pisk och töm 
Pålle i stallet har ock en dröm: 
krubban han lutar över 
fylls av doftande klöver; ---

 

Går till stängslet för lamm och får, 
ser, hur de sova där inne; 
går till hönsen, där tuppen står 
stolt på sin högsta pinne; 
Karo i hundbots halm mår gott, 
vaknar och viftar svansen smått, 
Karo sin tomte känner, 
de äro gode vänner.

 

Tomten smyger sig sist att se 
husbondfolket det kära, 
länge och väl han märkt, att de 
hålla hans flit i ära; 
barnens kammar han sen på tå 
nalkas att se de söta små, 
ingen må det förtycka: 
det är hans största lycka.

 

Så har han sett dem, far och son, 
ren genom många leder 
slumra som barn; men varifrån 
kommo de väl hit neder? 
Släkte följde på släkte snart, 
blomstrade, åldrades, gick --- men vart? 
Gåtan, som icke låter 
gissa sig, kom så åter!

 

Tomten vandrar till ladans loft: 
där har han bo och fäste 
högt på skullen i höets doft, 
nära vid svalans näste; 
nu är väl svalans boning tom, 
men till våren med blad och blom 
kommer hon nog tillbaka, 
följd av sin näpna maka.

 

Då har hon alltid att kvittra om 
månget ett färdeminne, 
intet likväl om gåtan, som 
rör sig i tomtens sinne. 
Genom en springa i ladans vägg 
lyser månen på gubbens skägg, 
strimman på skägget blänker, 
tomten grubblar och tänker.

 

Tyst är skogen och nejden all, 
livet där ute är fruset, 
blott från fjärran av forsens fall 
höres helt sakta bruset. 
Tomten lyssnar och, halvt i dröm, 
tycker sig höra tidens ström, 
undrar, varthän den skall fara, 
undrar, var källan må vara.

 

Midvinternattens köld är hård, 
stjärnorna gnistra och glimma. 
Alla sova i enslig gård 
gott intill morgontimma. 
Månen sänker sin tysta ban, 
snön lyser vit på fur och gran, 
snön lyser vit på taken. 
Endast tomten är vaken.

http://www.youtube.com/watch?v=fLxxk0eSZCU

Adventsljusstakarna är vår allra populäraste juldekoration. Varje år säljs en miljon exemplar och ljusstakarna förekommer i 95 procent av de svenska hemmen. Men traditionen i sig är inte så gammal. Det var först runt år 1930 som adventsljusstakarna slog igenom på riktigt. Innan dess hade man särskilda små adventsgranar där ljusen tändes. 

Det äldsta svenska exemplet på ad vents ljus kommer från kyrkan på Ersta diakonissanstalt i Stockholm. Redan på 1870-talet fanns där en adventsgran, efter tysk förebild. Barnen fick tända sju ljus i granen på första advent och därefter ytterligare sju söndagen därpå, tills det slutligen brann 28 ljus, berättar Lena Kättström Höök, intendent på Nordiska museet i Stockholm. 

Handlingen var symbolisk och i en predikan 1896 jämförde Nathan Söderblom, som senare blev ärkebiskop, ljusen som brann i mörkret med ”Herrens seger över människohjärtats motstånd”. Enligt gammal sed hade man också låtit ljus brinna under hela julnatten, som skydd mot onda makter. Så småningom satte man adventsljusen i ljusstakar i stället för i granar, och började tända ett nytt ljus varje söndag fram till jul. 
Den sjuarmade ljusstaken, förmodligen inspirerad av judarnas menora som symboliserade veckans dagar, kom att bli förlaga till den elektriska ljusstaken.
– När vi skulle göra utställningen ”Tradi tioner” på Nordiska museet, tog vi först för givet att elljusstaken var en amerikansk uppfinning. Men när vi annonserade i pressen efter äldre elljusstakar framkom det att den är ett svenskt påfund från 1934, säger Lena Kättström Höök.

Uppfinnaren hette Oskar Andersson och arbetade som lagerbiträde på Philips i Göteborg. Några år tidigare hade företaget lanserat den elektriska julgransbelysningen, men på grund av krångel med elnätet skickades många i retur. Oskar bad då om lov att få ta hand om några kasserade belysningar och gick sedan iväg till varuhuset Grand Bazar och köpte en bågformad ljusstake för stearinljus. Efter ett tag kunde häpna grannar se hur det brann sju ljus i fönstret i Oskars föräldrahem i stadsdelen Landala, dag som natt.
Även försäljningschefen Werner Simon son konstruerade en prototyp, men när han presenterade den för Philips huvudkontor i Stockholm blev han utskrattad. Ingen trodde att man skulle föredra elektriska ljus framför levande. Men försäljningen kom i alla fall igång 1937. Med argumentet att ljusstaken var ”ifråga om eldfara helt riskfri” såldes 3 000 exemplar slut före jul.

Sedan dess har försäljningen bara ökat. Elljusstakarna har oftast haft formen av grenverk, båge eller pyramid och kan i miniatyrform även pryda instrumentbrädan på bilar. Varje år går flera hundra tusen exemplar på export, bland annat till Tyskland, Holland, Schweiz och USA. Adventsljusstaken är med andra ord inte bara ett trivsamt förebud om julen – den är också en lysande affärsidé.

I helgen var jag i Stockholm. Det här är utanför NK och deras årliga julskyltning.. Det var jätte roligt å se deras julskyltning för den är alltid så rolig:)

Efter att jag och min syster var på Leksands Julmarknad åkte hela hela familjen Borg med respektive upp till Insjönshotell och åt Julbord. Inget är väl så gott som det första julbordet, Men ack så mätt jag blev. Jag åt och jag åt ovh det fanns inget stopp. Så nu tror jag att jag klarar mig ända fram till jul:) Första advent blev en helt magisk dag. Det föll till och med ner snö så att marken blev täckt av ett vitt snötäcke. Helt underbart:)

Vart i alla världen tog all snö vägen? För någon dag sedan var jag ute och skottade bort drivor av snö och nu tar solen bort den i stället. Jag önskar verkligen att vi får en vit jul i år! Det skulle vara den bästa julklappen från tomten!

Jag och mamma var på Rusta, och där hade de redan plockat fram alla julsaker. Vi hittade massor av olika julgransprydnader i gals, det fanns bla, balklänningar, bilar, klackskor, fåglas, kostymer, änglar, svampar, fotbollar med mera. Lite roligt å piffa upp julgranen med. Mamma köpte en uggla som kommer pryda julgranen bland alla röda julkulor. (Jag köpte en julgran i ren panik för att ja inte viste vilken jag skulle välja, ångrar mig i efterhand att jag valde något så tråkigt som en vanlig julgran när det fanns så många andra roligare julbprydnader.) Jag tycker alltid är lite roligare med glas kulor istället för i plast, det känns lite mer äkta. 

Jag älskar julen, och något som jag tycker är jätte roligt är att pryda mina julklappar och julkort med en lackstämpel. Jag var på Panduro i helgen och köpte en box med: ett sigill, en sigillsked och 50st lackbitar för 109:-. Jag tycker de kan vara lite svårt att få till en fin lackstämpel med en lackstång men nu blev det mycket enklare och mycket finare:) De är bara att lägga i en lackbit i skeden och låta den smälta över ett ljus och sen låta lacken rinna ner på papperet och stämpla. väldigt smidigt:)