Claracaroline

Grannarna kom tidigt till Vikbo gård i Sundänge utanför Köping. De kom för att hjälpa familjen Andersson att tröska det sista av skörden. Som arbetslag hjälpte de alltid varandra, och nu var det Anderssons tur att få besök.

När grannarna Agne Pettersson, Verner Söderkvist och Gustaf Jonsson efter ett första arbetspass torkat svetten ur sina pannor bjöds de in för dagens första fikapaus i det ombonade gårdshuset. Erik Andersson hade även sina föräldrar vid köksbordet samt sexåriga dottern Lena. Alla utom en kom nu att dricka livets sista koppar kaffe och ett glas saft.

Tisdag den 26 oktober är det exakt 50 år sedan den osannolika flygkatastrofen inträffade. Den värsta någonsin i Sverige där ett havererat flygplan krävt civila dödsoffer på marken. Sju dog.
Den åttonde, Anna Andersson, överlevde då hon minuterna tidigare tackat nej till påtår och istället vandrat till tvättstugan 50 meter bort.

Det herrelösa Lansenplanet glidflög i drygt 15 kilometer innan det under den sista kilometern först kapade trädtopparna söder om Västlandasjön, studsade på ett stenröse i kanten av en åker, ändrade riktning, skalade av och antände taket till en ladugård innan det med kraft rände rakt in i boningshuset.

Tragedin har under alla år förknippats med en osannolik slump, att det herrelösa Lansensplanet skulle brak a rakt in i köket på Vikbo.

Bärgslagsbladet/Arboga Tidnings reporter Ulf Eneroth kan efter en omfattande granskning avslöja nya fakta som visar att tragedin inte behövt inträffa. 
Flygvapnet tillät A32 Lansen att flyga, trots vetskapen om att planet långt före katastrofen utanför Köping var behäftat med felaktig utrustning. Så när fältflygare Magnusson gav sig iväg på den ödesdigra flygningen i slutet av oktober 1960 fanns redan beslut om att åtgärda bristerna, utan att det genomförts. Reservdelarna låg kvar, nedpackade på flygflottiljen F6 i Karlsborg.

Källa: http://bblat.se/nyheter/dokumentvikbo/1.985796-tragedin-inte-bara-en-slump

I söndags satt jag och sappade lite mellan tv kanalerna och jag fastnade för Landet runt (ja vet att de antagligen bara är jag och pensionärerna som tittar på det, men de kan faktiskt ibland vara ganska intressanta inslag). Efter ett tag kom ett inslag om en flygolycka som inträffade utanför Köping för 50 år sedan. Jag kände hur en klump i magen bildades, och jag tänkte, men de är ju de där mamma brukar prata om. Vi är/ var släkt med en av familjen som omkom i olyckan. Mamma har berättat hur dåligt  barnen som blev kvar blev behandlade. De fick knapp någon ersättning, men vad är egentligen pengar mot en förlorad familj? Ingenting. Hon har även berättat hur människor åkte till ruinerna efter flygkraschen och letade saker, bland askan. Bara vid blotta tanken av detta känns det som att magen vrids om. Hur kan människor vara så grymma? Nej nu får jag sluta fundera, måste sov.